VIK HÄDAN!

Det slog mej imorse på väg till skolan hur det måste se ut när jag kommer börnande upp på skolans parkering, med håret stående åt alla håll, isiga rutor och munnen går oavbrutet där inne- argt - samtidigt som jag backar fram och tillbax när jag försöker parkera mellan bilarna fast jag ingenting ser för all is.
Det är millimeteranpassning som gäller annars blir man lynschad av mobben då det råder TOTAL brist på P-platser.En per tre elever finns det i runda slängar.
(Jag har iallafall inte den trasiga torkaren står rakt ut längre, för det hade jag dessutom förut.)

Dessutom är man (läs jag) oftas pulserande och giftig redan när man kommer dit. Ja, jag kan faktiskt också se framför mej hur det ser ut i princip hela vägen hemifrån.Faktiskt.
Passa er!

Imorse var det en förargli röd skåpbil som fick det att törna för mej redan uppe i Torp, devill säga efter uppskattningsvis två minuters bilfärd. Brruuuuuum.....bruuuuuum...50 km i timmen. Fy fan.

När man har beräknat sin färdtid och insett att morgonens betong-is på rutan spräckt hela tidsschemat - men att man med en marschfart om 70-90 km i timmen borde hinna till parkeringsplatsen före de som försovit sej hunnit ta de sista P-platserna- då undanber man sej VÄNLIGEN höga skåpbilar som svajar fram över knagglig is med ett huvud som hoppar slappt där inne i hytten utan att se sej om en enda gång och släppa förbi folk!

- MEN kör åt sidan!!!!
Höjer häpet och ironiskt frågande på ögonbrynen, väntar...

- NÄ iiingen reaktion!HALLÅÅÅÅ, jag är hääär,BAKOM DEJ! TITT uuuut!

Huvudet på sned, höjer på händerna med handflatorna uppåt, ser bussit frågande ut
Öppnar munnen oxo, bara för att man vet hur förargligt det ser ut vilket ökar på den egna irritationen ännu mer.

- Vad är problemet,människa????
Börjar väja ut åt sidorna, överdrivet och utstuderat och antagligen jäääkligt enerverande. Om det nu skulle va så att människan bakom framförvarande ratt var en sån som såååg sånt ens en gång.
Bilen med det höga,smala skåpet som verkar trotsa tyngdlagen varje gång det studsar och inte välter ser omåttligt och om möjligt ÄNNU mer förallit ut när det börjar närma sej kurvan.

- Nämen nuuu, håll i ratten nu att de int slirar till mitt i allt! Ojjojojj, ta de försiktigt nu för fan så det int stjälper i kurvan!

Och så ser man fanskape genom förarfönstret när han rattar sej steg för steg genom kurvan, framåtlutad och hållande i ratten med vita knogar!

Det är då man önskar att man hade sån där gummi stötdämparring runt hela bilen som radiostyrda bilar har , ni vet som på Skansen- GISSA om röda bilen med svajjiga skåpet hade fått sej duktigt! OM och OM och OM och om......

Då skulle jag ha skitit i om jag så kom en kvart för sent till skolan för jag skulle ha parkerat i vilken snödriva som helst & mått bra än i denna stund av alla frigjorda endorfiner!

Så, vik hädan!