Nätterna är jobbade och avklarade, det gick lättare än väntat. Hade nästan trott att det skulle bli såå tröttsamt efter att ha haft normal dygnsrytm så länge. Gick omkring och väntade på att bli så där riktigt svinigt trött, ni vet när man bara tittar rakt ut utan att se något men det stadiet kom faktiskt aldrig. Har däremot huvudvärk idag så jag är glad att slippa åka på ett pass till. Nästa pass blir midsommarhelgen och det känns ju lite tråkigt men man måste ju jobba ihop till brödfödan.
När jag kom hem igår morse fick jag se att pelargoner, fuchsior och krasse var helt avgnagade. Krukorna var nerslitna från sina platser och hade landat upp som ner så stammarna var knäckta och jorden hade trillat ut. Helt förstörda.
I sålådan var gurkplantor, squash och icke ännu utplanterade frösådda rosenskäror och krasseplantor tomma på blad och knoppar. Jag var färdig att brista ut i gråt. Krukorna jag planterat vid trappan förra veckan var också uppätna, inte en knopp kvar, enbart kala stjälkar. Det är så tröstlöst. Man blir helt tom inombords. Just nu känns det som att inget aldrig blir något här. Inget är fint, nylagat, städat, fixat.
Tror det enda som håller upp huset är tapeterna i den renoverade matsalen. Skulle man ta ner dom rasar kåken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar