Nästa kung i byn

Elvis har från första stund varit den självklara kungen bland kattor här i byn. Han behöver bara visa sej långsamt vankande grusvägen fram så slinker alla småfrassar och andra katter all världens väg snabbare än ögat. Han är maffig. Stor och stadig med långa ben. Svart. Johan brukar retas bara för att jag födde upp honom på välling när han var liten. Äggula och smör gör underverk med växande frassekissor förstår ni.

Men nu har ju som bekant ett nytillskott kommit till byn. En gul liten illbatting som nog inte kommer att hymla med sin existens. Aldrig har jag varit med om maken till katt.
Han spinner så fort man talar till honom eller busar med honom. Kommer och lägger sig i famnen hos den som sitter i soffan, snuttar i halsgropar och tvättar folk tills de är helt upproffade av den sträva tungan, har den mest ljuvliga katthumor och fattar på något sätt vad man säger och retar honom med....
Ja, ingen respekt för stora, maffiga svartfrassar har han heller. Hoppar bakefter Elvis på bakbenen och rider på hans rygg bitande honom i nacken. I can tell you att det är inget man gör med Elvis om man är det minsta rädd om hälsan! Han är så respektlös att han tillochmed biter och tuggar på Elvis svans! Elvis svans som normalt folk går i krok för! Ja, vilken kaxig liten skitunge till katt vi fick! Han är underbar, men lite för tuff för sitt eget bästa! Snart får nog gammelfrassin svårt att hålla reviret!

Att man är alldeles ljuvlig sockersöt gör ju inte saken sämre! :)