Idag har jag spenderat en intressant och annorlunda dag på dialysavdelningen. Helt otroligt vad jag har lärt mej mycket under denna praktikperiod egentligen! Varit med på operationer, tagit hand om alla de sorters patienter efter operation, varit på IVA och tittat lite och nu även en dag på dialysen där alltså patienter med njursvikt får blodet rengjort genom dialysmaskinen som fungerar som en konstgjord njure. Man kan bara föreställa sig påfrestningen för dessa människor som dag efter dag måste spendera timmar i dessa maskiner för att få blodet rengjort från slaggprodukter.
Efter 1. hemkomsten var det bara att 2. hämta ved och 3. kasta igång en brasa, de håller på renoverar sjukhuset och har antagligen rengjort ventilationen- eller bar helt enkelt hittat knappen- för det har varit svinkallt där några dagar nu och idag har jag fryst så läpparna var blåa.
Så det blev en dånande brasa. Sedan 4. iväg till skolan med dottern för ett utvecklingssamtal. Sedan hem. 5. Middag. 6.Duka undan efter middagen. 7.Städa toan. Guuben dammsög så det räknas väl inte på min lista.
Nu:
Soffan med frassen är det enda jag pallar nu. Jag hade tänkt klaga på hur våldsamt jobbig vecka detta kommer att bli med allt som skall göras men det ska jag inte.
Jag tänker bara nämna som allra hastigast hur kul det ska bli med kalaset imorgon då jag medminsta möda tänker värma någon god dryck och bjuda på något färdigköpt till det.
Hur jag glatt ska jobba (vara på praktik) hela torsdag kväll ända tills jättesent bara för att åka hem jättekvickt så jag orkar stiga upp kl:6 morgonen efter (då kommer det redan att vara fredag.Igen.) och vara på praktik med tillhörande bedömning (huga) ända till sena eftermiddagen och skall då skjutsa Senny på ridning.
Sedan måste jag verkligen börja fundera på vad jag ska ta mej till eftersom barnen har julmarknad på lördag och då skall alla de former av läckra bakverk och finfina lotterivinster stå färdiga här på morgonkvisten eftersom jag skall befinna mej redo med juldukar, lyktor, glitter och ett välkomnande leende på läpparna i skolans matsal för iordningställande av det lilla julcafeet där storkovan ska håvas in redan kl 11.
Att det dessutom är lillajul och första advent då en normal kvinna vill jul-greja i sin adventsgrotta och baaaara mysa runt, nynnande på julvisor, verkar ingen ha tänkt på. Och jag som hade tänkt att jag absolut inte skulle bli arg, frustrerad, stressad, bitter eller i upplösningstillstånd det här året också ser redan vart det lutar.
Jag har väl aldrig ansetts som nån form av snille vad gäller matte, eller annat för den delen, men man behöver knappast vara nobelpristagare för att räkna ut den formeln.
Efter 1. hemkomsten var det bara att 2. hämta ved och 3. kasta igång en brasa, de håller på renoverar sjukhuset och har antagligen rengjort ventilationen- eller bar helt enkelt hittat knappen- för det har varit svinkallt där några dagar nu och idag har jag fryst så läpparna var blåa.
Så det blev en dånande brasa. Sedan 4. iväg till skolan med dottern för ett utvecklingssamtal. Sedan hem. 5. Middag. 6.Duka undan efter middagen. 7.Städa toan. Guuben dammsög så det räknas väl inte på min lista.
Nu:
Soffan med frassen är det enda jag pallar nu. Jag hade tänkt klaga på hur våldsamt jobbig vecka detta kommer att bli med allt som skall göras men det ska jag inte.
Jag tänker bara nämna som allra hastigast hur kul det ska bli med kalaset imorgon då jag med
Hur jag glatt ska jobba (vara på praktik) hela torsdag kväll ända tills jättesent bara för att åka hem jättekvickt så jag orkar stiga upp kl:6 morgonen efter (då kommer det redan att vara fredag.Igen.) och vara på praktik med tillhörande bedömning (huga) ända till sena eftermiddagen och skall då skjutsa Senny på ridning.
Sedan måste jag verkligen börja fundera på vad jag ska ta mej till eftersom barnen har julmarknad på lördag och då skall alla de former av läckra bakverk och finfina lotterivinster stå färdiga här på morgonkvisten eftersom jag skall befinna mej redo med juldukar, lyktor, glitter och ett välkomnande leende på läpparna i skolans matsal för iordningställande av det lilla julcafeet där storkovan ska håvas in redan kl 11.
Att det dessutom är lillajul och första advent då en normal kvinna vill jul-greja i sin adventsgrotta och baaaara mysa runt, nynnande på julvisor, verkar ingen ha tänkt på. Och jag som hade tänkt att jag absolut inte skulle bli arg, frustrerad, stressad, bitter eller i upplösningstillstånd det här året också ser redan vart det lutar.
Det om det.
När jag praktiserade på dialysen var jag så ung att jag ännu inte utvecklat mitt empatiska tänkande fullt ut, (tror jag). Skönt att läsa att du ser människan bakom dialysapparaten..
SvaraRadera