Grejar på i julstugan

Ah, äntligen är mannen hemma igen så jag slipper göra allt skitgöra :)

Just telefonsladdar och nerfallna träd känner jag att någon annan kan få ta hand om. Jag donar som bekant med en annan kaliber på pysslet jag.

Lite viktiga saker som verkligen behöver tas itu med, det får jag ur händerna det minsann.

Och nu ska jag, som brukligt i dessa tider, våghalsa mej med mormors arvegods igen. Inte bara karbusarna alltså, utan nu är det :

..matsalslampan som ska ut på äventyr. Herregud vad nära det är varje gång jag ska tvaga upp den där pjäsen att jag tappar den, slår den i bordskanten eller bara glider med fingrarna så den nästan åker i golv!

Vad än vi ska göra i närheten av den där lampan slutar det med att den nästan kraschar. Som när vi skulle möblera om och Johan ställde sej upp rakt under den, varvid (allt rörde sej härmed i slowmotion med tillhörande brölande ljud) lampkupan rubbas ur sin metallring, trillar bakåt längs Johans rygg medan han rätar ut sej, han svänger sej runt med armarna utsträckta, famlande efter lampan som studsar gång efter gång på hans fingertoppar- allt medan jag skriker i falsett- tills människan tillslut får tag på kupan.

 Hur det gick till vet jag än i denna dag inte men jag tror att självaste mommo hade något med saken att göra. Så tack älskade mommo för både lampa och mössor, jag är glad att jag har dem för de får mej att minnas & känna kärlek genom sin existens.

Så länge de nu kommer att existera, den ena karbusen har hårlossning så man har fullt med hårtussar i ögonen efter användning och lampan lever som sagt farligt.