Boots are made for walking



Carl- Adam, Mormor Martha, Senny, Johanna mars 2001 på mommos 80- årskalas.
Här var jag 23 år gammal, Senny var 2 år och jag hade lilla Felix i magen. Felix hann aldrig träffa min favoritmormor då hon gick bort en vecka efter att han föddes.

Jag kände mej verkligen som min mommo då jag var ut och gick så snön yrde idag. Förutom att jag inte hade illrött hår och handväska då förstås. Men annars, farten och framåtlutningen var detsamma. :)
Man ska förstå att det inte är någon fin söndagspromenad då jag är ut på promenad. Jag har ärvt min mormors gångstil i rakt nedstigande led och kan gå ifrån de flesta. Fast idag tog det på, det ska erkännas!

Ju högre snödrivor desto jobbigare blev det, ju jobbigare det blev desto argare blev jag, ju argare jag blev desto snabbare gick jag, ju snabbare jag gick desto jobbigare blev det...
Ni skulle ha hört den inre dialogen jag förde med mej själv där jag gick, flåsande med flimmer framför ögonen och svetten blandades med snö som rann ner i ansiktet.

- Gå, bara gåååå, fortare då!
- Bränn fett ditt aaaaaas.....!!! :) Hahaha......