De försvinner snabbt alla dagarna, dagarna....

Igår tog jag sovmorgon. Hade sovit så fruktansvärt oroligt hela natten. Inte att undra på, det vet ju ni som läst om mina fruktansvärda mardrömmar.
Sedan åt jag frukost med Felix- som var den enda hemmavardande- i luugn och ro. Fräschade upp mej i sällskap med min vän sminkväskan (glad att ha den kvar!) innan jag åkte och handlade. Tankade. Hämtade dottern och fick två bonusbrudar med på samma resa.

Det roliga var att min kusin A kommenterade detta på Facebok igår, kanske alla känner detta inombords ibland? 
För nånstans undermedvetet infann sej en känsla. Samtidigt som jag fick flashbacks från min egen tonårsperiod (dvs hur föräldrar bör & icke bör uppträda) drabbades jag av någonsorts outgrundlig längtan. Att retas.
Skulle bra gärna ha poppat upp på stereon och sjungit med i gamla godingar och genom nedrullat fönster dunkat handen i taket. 
Skulle bra gärna vilja klä mej på gränsen till tonårigt och sitta däruppe som femte hjulet i soffan och tugga tuggummi i ren förarglighet! Hahaha....

Men jag har besparat dem detta.

Har istället värmt glögg, lagat middag, poppat popcorn och varit allmänt boring. Som sig bör. Rynkat ogillande på ögonbrynen och skakat oförståendet på huvudet vid hysteriskt fnitter och tal om technomusik
Bara stickad schal, huckle, fotriktiga skodon och förkläde som saknas.

Och förklädet ska jag väl ta på mej nu. Hushållerskan skulle ha söndagsersättning om hon skulle måsta jobba idag så jag tänkte att jag kan ju reda upp själv. För en gångs skull. *ler syrligt*

Fy fasen.

Det är inte ofta det förfaller så här hos oss, för jag har en nitisk ådra som får mej att hänfalla åt plockning och städhysteri före detta stadie infaller. Men det blev mej övermäktigt tydligen.

Stress och magsyra munnen beskar
såhär blir det när mor för länge i soffan fläskar

Men å andra sidan. Bara för att jag varken har jaktkläder eller magtröja betyder det väl inte att det är jag som ska ha förklädet?