Ett sista ord för idag

Jag vet att det blev en hel del korta inlägg idag som inte säger någon människa något men jag måste bara få säga en sak till.

Man har slavat hela dagen med uppgifter man mådde illa över redan igår, man har hetsat med matlagning samtidigt som man skriver på datorn ur oförståeliga böcker och nöter med förargliga ungar sina kära barn- som aldrig lyssnar men som man är programmerad att älska ändå- att de måste byta om till karatedräkt, göra läxor, veckostäda rummet (idag igen) ...nötanötanöta.....
Man skjutsar barn på aktivitet och känner hur man jagar upp sej minut för minut därför att man vet att man har så fruktansvärt mycket att göra då man kommer hem.
Man ska städa undan disk, vika tvätt, sätta igång datorn och skriva vidare, se till att ungar duschar och har någorlunda rena kläder till morgondagen...Jaja, ni vet ju alla.
Det tar aldrig slut, man är aldrig nöjd över det man presterar för det överskuggas ständigt av det man inte hinner göra.

Då skulle man skulle kunna börja gråta av lättnad när man kommer hem och ser att den man bor med står med dammsugaren och att delar av tvätten redan är vikt. Fy fasen vad skönt. Att en så enkel sak som att dela på bördorna gör att det inte ens känns som en börda längre.