Mammas julsenap var inte att leka med. Låg vaken halva natten med halsbränna och ångest. När jag vaknade av klockan hade jag just somnat. Att det var minusgrader utomhus kändes redan innan jag stängt av larmet, kinderna var frostnupna.

Att det skulle bli en bra dag förstod jag redan när jag skulle hälla av vattnet från de kokta äggen och jag tappade det ena i diskhon. Att ett ägg kan vara så löskokt trots 6 minuters koktid är rent fantastiskt.

Nu är det vinter ute och det symboliseras av ständigt vantludd i munnen. Man hinner bara få bort det och sätta på sej vantarna igen. Och är det nåt som inte funkar så är det att ta bort vantludd med fingervantar på sej, I can tell you.

Nu funkar inte heller lösenordet till min mail. Det funkade klockan tio idag på förmiddagen men nu har det helt enkelt blivit måndag på mejlen också.

Dödsstöten för denna dag kom när jag- fylld av spänd förväntan- skulle prova mina nya doftande "lystuscher" (jo, neon-märkpennor hette så på min tid) som jag fått av min lillasyster.
Alla olika färger har ett litet frukt-klistermärke på sej som symboliserar vilken doft de har. Den gula banantuschen luktar spya och den lila vindruvstuschen stinker fotsvett. Vad ananaspennan luktar tänker jag inte ens ta reda på. (an-anus?)