Just nu består mina dagar av enbart PLUGGANDE så jag har inte så mycket intressant att förmedla.
Idag har det varit patientfallsutredning- patofysiologi, omvårdnad och behandling vid gallsjukdom, leversjukdom och bukspottskörtelsjukdom. Hur allt det hänger ihop är en enda soppa kan jag säga och det kräver logiskt tänkande av sällan skådat slag för att få koll på sammanhanget....
Även praktiska övningar gällande CVK och port a cath ( central venkateter och subkutan venport) insättande och skötsel av av näs- magsond har prövats på.
Som tur är har vi simulatordockor som detta utförs på, jag skulle helst inte ställa upp som försöksperson själv. :)
Nu har jag varit hem en sväng för att skriva ut en tjock lunta bestående av instuderingsfrågor inför tentamen om nån vecka- man baxnar vid blotta åsynen!
Jag borde också hinna plugga inför morgondagens praktiska övningar på simulatordockan som då kommer att ha drabbats av något olycksamt och vi studerande skall ta hand om patienten på bästa sätt. Tyvärr är det inte precis som ett lärotillfälle utan känns mer som en praktisk tentamen som görs före man ens har haft chansen att fördjupa sig i det teoretiska ordentligt.
Dagens simulatordockor styrs av en dator där alla viktiga parametrar som tillexempel blodtryck, puls, andning, pupillstorlek osv kan ställas in av en människa som sitter bakom en skärm längre bort och knappar in "order" på datorn.
Dockan kan även "tala". Personen som styr datordockan talar i en mikrofon vilket kommer ut som ljud från dockan- gissa om det var läskigt första gången man var med om det!?!
Dockan har nämligen vilt stirrande ögon med onaturligt stora ögonvitor och munnen utdragen till ett skräckfilmsgrin med rundade tänder som vittnar om psykotiskt, tvångsartat och långvarigt gnagande på benknotor. Ett knastrigt
"- Hejhej!" ur den munnen förmildrade inte heller chocken jag fick första gången jag skulle vara dock- specialiserad sjuksyster precis.
Och nu skall jag iväg på kurs. Jag skall ju bli Tutor gubevars, det vill säga en sorts handledare som övriga studerande kan vända sig till om de vill ha stöd eller hjälp med något som tynger.
Idag har det varit patientfallsutredning- patofysiologi, omvårdnad och behandling vid gallsjukdom, leversjukdom och bukspottskörtelsjukdom. Hur allt det hänger ihop är en enda soppa kan jag säga och det kräver logiskt tänkande av sällan skådat slag för att få koll på sammanhanget....
Även praktiska övningar gällande CVK och port a cath ( central venkateter och subkutan venport) insättande och skötsel av av näs- magsond har prövats på.
Som tur är har vi simulatordockor som detta utförs på, jag skulle helst inte ställa upp som försöksperson själv. :)
Nu har jag varit hem en sväng för att skriva ut en tjock lunta bestående av instuderingsfrågor inför tentamen om nån vecka- man baxnar vid blotta åsynen!
Jag borde också hinna plugga inför morgondagens praktiska övningar på simulatordockan som då kommer att ha drabbats av något olycksamt och vi studerande skall ta hand om patienten på bästa sätt. Tyvärr är det inte precis som ett lärotillfälle utan känns mer som en praktisk tentamen som görs före man ens har haft chansen att fördjupa sig i det teoretiska ordentligt.
Dagens simulatordockor styrs av en dator där alla viktiga parametrar som tillexempel blodtryck, puls, andning, pupillstorlek osv kan ställas in av en människa som sitter bakom en skärm längre bort och knappar in "order" på datorn.
Dockan kan även "tala". Personen som styr datordockan talar i en mikrofon vilket kommer ut som ljud från dockan- gissa om det var läskigt första gången man var med om det!?!
Dockan har nämligen vilt stirrande ögon med onaturligt stora ögonvitor och munnen utdragen till ett skräckfilmsgrin med rundade tänder som vittnar om psykotiskt, tvångsartat och långvarigt gnagande på benknotor. Ett knastrigt
"- Hejhej!" ur den munnen förmildrade inte heller chocken jag fick första gången jag skulle vara dock- specialiserad sjuksyster precis.
Och nu skall jag iväg på kurs. Jag skall ju bli Tutor gubevars, det vill säga en sorts handledare som övriga studerande kan vända sig till om de vill ha stöd eller hjälp med något som tynger.
Terapi mot dock- rädsla kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar