Inuti mig

En god vän till mig skrev för någon dag sedan om hur jobbigt det var att läsa en bok skriven av Jan Guillou eftersom hon bara kunde läsa den lika långsamt som han talar och hörandes hans röst samtidigt dessutom.
Irriterande, I know.
Jag har nämligen ett längre tag tänkt berätta lite om hur jobbigt det är att befinna sig i en period där vissa saker man läser översätts automatiskt till engelska inne i hjärnan. Och det översätts inte till någon bra engelska heller, utan mitt i allt kan jag komma på att min hjärna håller på malar samma mening, översättandes till någon form av svengelska och med svengelsk dialekt också!
SJUKT!
Så är det för mig just nu.

"När P satt i bilen med slutna ögon hörde han tystnaden."
"When P sat in his car with closed eyes hi could hear dö silence"
"Han tog med sig whiskeyn till sängen."
"Hi took dö whiskey with him to dö bed."
Sedan kör det ihop sej när jag inte kan vissa ord.
"Han ville inte tänka på vad de kunde göra med flickan med hår som hade samma färg som en korpvinge.!
"Hi didnt want to think about what dey kud du wit de girl wit hair in de same colour as a......as a.....watafack!!!"

 JAGBEHÖVERJUHJÄLP!!!!!

De senaste hjärnspökena består vidare av olika låtar som spelas upp i tanken, eller kanske snarare vissa fraser eller rader i låten. För en vecka sedan var det Takidas You learn. Andyoulearnandyouleranandyolearn u-öö-u-öö-uööö,like a foreign flame in de daaaaa-ha-ha-aaark......
Den är ju bra, men lite jobbigt att höra samma låt fortfarande när man vaknar som då man gick och lade sig. (Samtidigt som man låg och läste pocketboken och försökte översätta det man läste till engelska före man somnade hördes denna ständigt malande också...)

Sedan var det en hastig sväng med någon dags nötande med Moa Lignells braiga låt "When I held ya" och den hann jag knappt tröttna på.

Men nu. Alltså jag håller på blir galen. Min puls går i 190 dygnet runt. Save me!