Kände mig som Flickan med svavelstickorna när jag frysande, huttrande och svag kom till vedboden för att fylla på vedkorgen bara för att i samma stund som den sneda dörren svängde upp....upptäcka att vedboden är tom. Jättetom.
Det har tydligen eldats en hel del i vinter för jag fick stå som ett fattigt,ledset barn med krafsande fingrar och försöka plocka ihop lite tunna pinnar och barkbitar att elda med.
Har hört att man kan elda med torkad koskit, tur att man har bönder i byn.
Men det sprakar nu trivsamt i köksspisen, kaffet är i muggen och en trevlig bok om vårdlidande är uppslagen. Men lite oläst.
Det har tydligen eldats en hel del i vinter för jag fick stå som ett fattigt,ledset barn med krafsande fingrar och försöka plocka ihop lite tunna pinnar och barkbitar att elda med.
Har hört att man kan elda med torkad koskit, tur att man har bönder i byn.
Men det sprakar nu trivsamt i köksspisen, kaffet är i muggen och en trevlig bok om vårdlidande är uppslagen. Men lite oläst.
Tur att ni har bönder i byn...och en sotare till husfar. Tänk sen när han ska sota bort all koskit...
SvaraRaderaHahah, ja det skall bli roligt att skåda...Kanske ringer den kommunala sotarn då...;)
Radera