Jag är återbördad till hemmet. Lyssnar på Elvis Presley, äter påskmat och tvättar underkläder. Känns skönt. Imorgon bär det åter av till Uppsala. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Är det verkligen jag som gör detta? Helt surrealistiskt på något sätt.
Ikväll ska jag se på film med barnaskaran. Senny har sin bästis Emilia här och hon är ett av universums största Harry Potter -fan så det blir en av de filmerna vi ska kolla.
Igår tittade vi på filmen om hunden Hachi. Hunden som blev funnen av professor Parker på tågstationen som övergiven valp. Hachi betyder nummer 8 på japanska och symboliserar lycka.
Parkers fru ville verkligen inte ta hand om hunden men husse och vovsingen utvecklade en fantastik relation. Varje dag följde vovven husse till tåget och gick hem igen för att sedan sitta utanför tågstationen och vänta klockan fem då husse kom tillbaks från jobbet. Redan där grät man av rörelse.
När husse sedan dog på jobbet av en sjukdomsattack (stroke) kunde Hachi inte förstå varför husse inte återkom med tåget. Trots människornas försök gick det inte att byta hem åt honom, han rymde sin väg och letade sig fram till tågstationen varje gång. Sina sista nio år levde Hachi utanför tågstationen, placerad på sin plats väntande på husse som aldrig återkom. Denna historia är verklig, Hachi dog på sin post i mars 1934 medan han väntade på sin älskade husse.
Bild från filmen om Hachi. Här var han en ullig, gullig valp.
Bild på Haci. Läs om honom på Wikipedia, det är helt otroligt och jag börjar böla när jag tänker på det igen. Det är en så fantastisk historia, snälla se filmen om ni bara har en möjlighet. "Hachi- en vän för livet" heter den. Jag är så otroligt gripen av både filmen och historien i sig-tårarna kommer i ögonen igen bara jag tänker på den!
Ett år före Hachi dog retses det en staty för att hedra honom och hans lojalitet. I Japan används Hachi som förebild och exempel för trofasthet och statyn står bland annat på platsen han alltid låg och väntade på sin husse.
Sjukt sorgligt och rörande!Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det. Se filmen, men inte om du skall vara snyggt sminkad direkt efteråt. Det är inte ofta jag brukar gråta till filmer men jag skulle ha gråtit högt rakt ut om inte Felix skulle ha suttit brevid.
Är det verkligen jag som gör detta? Helt surrealistiskt på något sätt.
Ikväll ska jag se på film med barnaskaran. Senny har sin bästis Emilia här och hon är ett av universums största Harry Potter -fan så det blir en av de filmerna vi ska kolla.
Igår tittade vi på filmen om hunden Hachi. Hunden som blev funnen av professor Parker på tågstationen som övergiven valp. Hachi betyder nummer 8 på japanska och symboliserar lycka.
Parkers fru ville verkligen inte ta hand om hunden men husse och vovsingen utvecklade en fantastik relation. Varje dag följde vovven husse till tåget och gick hem igen för att sedan sitta utanför tågstationen och vänta klockan fem då husse kom tillbaks från jobbet. Redan där grät man av rörelse.
När husse sedan dog på jobbet av en sjukdomsattack (stroke) kunde Hachi inte förstå varför husse inte återkom med tåget. Trots människornas försök gick det inte att byta hem åt honom, han rymde sin väg och letade sig fram till tågstationen varje gång. Sina sista nio år levde Hachi utanför tågstationen, placerad på sin plats väntande på husse som aldrig återkom. Denna historia är verklig, Hachi dog på sin post i mars 1934 medan han väntade på sin älskade husse.
Bild från filmen om Hachi. Här var han en ullig, gullig valp.
Bild på Haci. Läs om honom på Wikipedia, det är helt otroligt och jag börjar böla när jag tänker på det igen. Det är en så fantastisk historia, snälla se filmen om ni bara har en möjlighet. "Hachi- en vän för livet" heter den. Jag är så otroligt gripen av både filmen och historien i sig-tårarna kommer i ögonen igen bara jag tänker på den!
Ett år före Hachi dog retses det en staty för att hedra honom och hans lojalitet. I Japan används Hachi som förebild och exempel för trofasthet och statyn står bland annat på platsen han alltid låg och väntade på sin husse.
Sjukt sorgligt och rörande!Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det. Se filmen, men inte om du skall vara snyggt sminkad direkt efteråt. Det är inte ofta jag brukar gråta till filmer men jag skulle ha gråtit högt rakt ut om inte Felix skulle ha suttit brevid.
JAG börja böla när Jag såg trailern till filmen Jag.... Pallar ju int såntdärnt Jag inga... :) Haha :D kram kram
SvaraRadera:(((( börjar storlipa bara jag läser bloggen din.... Fyfan vad hemskt. nu ser ja knappt vad jag skriver men folk som säger djur är dumma varelser utan känslor och minne.. dom kan no kik sig. nu tänker ja gå och hålla om nelly,länge. och hoppas hon slipper vänta på mig sådär länge nån gång.. /ca
SvaraRadera