Rättegång

Anders Breivik. Rättegång idag, första dagen. 

Man kan inte förstå eller begripa de drabbade och anhörigas fruktansvärda raseri, sorg och vanmakt över det denna fullkomliga galning har gjort sig skyldig till.

Som förälder kanske man på något flyktigt sätt kan förnimma eller föreställa sig den panik som upplevs då man inser att ens barn befinner sig på en ö i en massmördares våld. En massmördare som i lugn och ro njöt av att kunna spatsera runt hela ön och slakta alla han såg.
Känslan man får snör samman strupen och får ögonen att tåras. Man ser i fantasin sitt eget barn huka sig bakom en sten, bedjande för sitt liv med ansiktet rött och krampaktigt förvridet av gråt. Förgäves bedjande.
Och det väcker känslor som man inte med ord kan förklara.

Det finns mammor, pappor, syskon, mor- och farföräldrar som plågas av dessa syner och förgås av dessa känslor varje dag och natt. Och de är sanna. Det hände. De kommer aldrig att sluta se dessa syner, de kommer att höra sina barns gråt i resten av livet.

Anders Breivik flinar lite och ser sig om i rummet. Han är nöjd med sitt stordåd.

Obegripligt.