Äckel på väg hem

I förrgår när jag skulle åka hem från min praktikplats tog jag bussen som vanligt. Jag lade märke till en äldre man som satt och tittade på mig. Med lite retuschering av hans ansikte i min fantasi påminde han en aning om Tomas Quick med lite längre hår och skägg. Charmigt va? Stora,runda, stirrande ögon.
Fiskögon faktiskt nu när jag tänker tillbaks. Och nog var väl ena mungipan snett nerdragen med en tunn salivstråle rinnande längs hakan? Skrattade han inte lite gällt och upprymt också och hade en klar anstrykning av sinnessjukdom över sej? Och handen som doldes i den djupa,rymliga fickan- vad slöt den sig kring?
- NEJ usch, nu fick jag fula bilder.....

Iallafall, nu drog jag kanske iväg en aning och kom in på ett litet sidospår- men han såg lite obehaglig ut där han satt och stirrade. Så jag började fantisera om seriemördare som åker sen kvällsbuss och stiger av på ändhållplatser och styckmördar intet ont anande kvinnor- som också stiger av där- på sin fritid. Och JA, f-nskapet steg av där, ingen annan än jag brukar någonsin åka med så långt utom jag! Meeen, jag har jobbat inom vården jag serdu, det finns inte många seriemördare som går ifatt mej om jag lägger igång "korridorflygartempot" serru. Men döm om min förvåning när gåbben OCKSÅ var en hejjare på gångsprint!
Antingen har vi sett honom på TV med korta shorts och vajande höfter i något värdsligt Gångmästerskap någongång eller så har han också jobbat inom vården! :O

Nåväl, jag lade bara in min "korridorsusarväxel" och han försvann i horisonten. Men äcklig var han.

Igår när jag skulle hem var han inte med på bussen iallafall. Puh. Det regnade något otroligt så jag lade iallafall in en hög fart vid avstigning. Det doftade så gott i regnet- sommar nästan! Det var när jag fick se den maskövertäckta gångbanan som jag fick känslan av att sommarregn kanske inte doftar sommar utan....MASK????

ÅÅÅåååååÅÅÅÅÅÅÅ vad vidrigt, masklik i stora högar! Undra på att seriemördargubben inte var med på bussen-han hade släpat sig fram längs asfalten och slaktat MASK med sina bara händer, grinande, skrattande i vansinne vände han sitt psykotiska ansikte mot himlen och tog imot dess tårar medan han njöt till total utmattning och inte orkade ta sena bussen någe mer den kvällen.

Ja, så måste det ha varit. Men vidrigt att kryssa mellan de stackars liken var det, jag sa
-AAARRRgggHHH, högt för mig själv flera gånger när jag kände det stunsiga knastret under skorna hela vägen hem.

Ja, men mer dramatiskt än så var det nog inte.