Just nu verkar konceptet på min kära arbetsplats vara "varannan natt konceptet". Det betyder att första natten var en jobba skiten ur sig i tolv timmar- natt, natten efter var lite lugnare och så natten jag har bakom mig åter igen en lite jobbigare variant. Men då borde ju denna sista jobbnatt bli en fin natt istället om mina uträkningar stämmer????
Nåja, det mesta går när man vet att det är sista passet inför lediga dagar så det blir nog bra hur som helst!
Inför morgondagen hoppas jag iallafall på superfint solstolsslapparväder då jag tänker unna mig en riktig såsardag!
Dessutom var min kära son så smart att han lurade mig i en fälla här om dagen. Han hejjade på Spanien i fotbolls ....EM? VM?
Jaja, den där fotbollstävlingstjosan som har hållit på i ett halvår nu (bortsett från kvalet som började för ett och ett halvt år sen då...) iallafall.
Som synes är jag svalt och måttligt intresserad av just den sporten, så då min son ville slå vad med mig om vilket lag som skulle vinna var ju utgången solklar- jag skulle förlora.
Tack och lov slog vi bara vad om något så trivialt som gigantiska glassar på glasskiosken. Men med tanke på hur fatal förlusten blev för det kära Italien som jag fick den äran att hålla på (finns det något härligare än italienska Provence, matlagningen, vinet....?) skulle man kunna säga att förlusten spontant uppgraderats till att nu i veckan bjuda familjen på något så italienskt och härligt som pizza (och ett mustigt glas rött). Helt i spontan, matglad italiensk anda! Kanske en nätt kopp starkt, dyrt, nybryggt kaffe på det? Underbart...:)
Nåja, det mesta går när man vet att det är sista passet inför lediga dagar så det blir nog bra hur som helst!
Inför morgondagen hoppas jag iallafall på superfint solstolsslapparväder då jag tänker unna mig en riktig såsardag!
Dessutom var min kära son så smart att han lurade mig i en fälla här om dagen. Han hejjade på Spanien i fotbolls ....EM? VM?
Jaja, den där fotbollstävlingstjosan som har hållit på i ett halvår nu (bortsett från kvalet som började för ett och ett halvt år sen då...) iallafall.
Som synes är jag svalt och måttligt intresserad av just den sporten, så då min son ville slå vad med mig om vilket lag som skulle vinna var ju utgången solklar- jag skulle förlora.
Tack och lov slog vi bara vad om något så trivialt som gigantiska glassar på glasskiosken. Men med tanke på hur fatal förlusten blev för det kära Italien som jag fick den äran att hålla på (finns det något härligare än italienska Provence, matlagningen, vinet....?) skulle man kunna säga att förlusten spontant uppgraderats till att nu i veckan bjuda familjen på något så italienskt och härligt som pizza (och ett mustigt glas rött). Helt i spontan, matglad italiensk anda! Kanske en nätt kopp starkt, dyrt, nybryggt kaffe på det? Underbart...:)
Snacka om att vända förlust till vinst!
Och kom aldrig och säg att jag är en dålig förlorare!
Jasså varannan..... jahajja....
SvaraRadera