Iiih den lever

Vi glassade till det lite och åt kräftor ikväll. Mums! Det är så jäkla gott!
Dessvärre blev vi lite besvikna då de inte kändes riktigt fräscha! Man blir både besviken och frustrerad eftersom man inte unnar sig kräftor så jätte ofta och man ser fram emot att få äta med största välbehag när man väl införskaffat ett gäng!

Särskilt med tanke på priset på den kartongen här i närbutiken skulle det iallafall varit trevligt om de inte varit lite halvskumma i konsistens och doft...

Senny tycker inte om kräftor.

Jag är inte säker på om det är själva smaken hon avskyr eller om det är tanken på ursugna klor och tarmutslitning som avskräcker.

Iallafall ansåg vi att det skulle vara karaktärsdanande för henne att rensa och äta en kräfta som den ålänning hon faktiskt är!

Under mången stön och "uj", "guäääg", "men åååå det är guuuult" och så vidare skalade hon träget den lilla gynnaren.

Ända tills:

- IIII DEN RÖRDE PÅ SEJ!!!!

(Vilket jag måste erkänna att är rätt bra gjort av ett vattenlevande kräk som blivit uppfiskad i bur, kokats röd i 8-12 minuter, har klorna ursugna och tarmen bortsliten ur sin avvridna underkropp.

(undra på att de överlevt i ursprunglig skick under evolutionens gång..:/)

Men då slutade iallafall årets kräftätningsuppfostran abrupt för hennes del kan man säga.

Vi andra åt upp resterande illrödingar och skalen är allaredan utburna till komposten.

Så imorgon lär väl en och annan mårdhund ha rännskita kan jag tro.