Alla ni som känner mig vet att jag ömmar för alla levande små knytt. Att jag till exempel blandar sockervatten åt trötta humlor och fjärilar som inte klarar av att flyga. Jag ger det på en tesked och ofta när de snablat i sig lite av vätskan brukar de orka flyga iväg. Jaja, jag vet jag vet, Snövit nummer två...(men rådjuren vete tusan..;))
Nåja, iallafall. Igårkväll kom Senny ganska sent och berättade att den lilla igelkottsungen fortfarande låg kvar där ute på ängen på sidan i gräset. Jag sa:
- Ok, vi tittar på den imorgon och om den inte har börjat röra på sig måste vi kanske göra något. Trots att det någonstans inombords ringde en liten larmklocka gick jag alltså inte ut eftersom jag satt och läste en väldigt gripande blogg som jag just hade hittat.
Idag är den lilla igelkottsbebisen död.
Jag är så bitter och ledsen på mig själv så ni förstår inte.
Nu när jag googlade (nu liksom- så dags nu...snyft...) på vad man ska göra då man hittar övergivna igelkottsbebisar visade det sig att man ska ta in dem och värma dem, ge dem lite att dricka så att de piggnar i och kan äta kattmat eller välling gjord på äggula & grädde. Igelkottar är fridlysta men sjuka & ungar får man ta hand om i 48 timmar utan tillstånd.
De är tydligen ganska känsliga för kyla och om deras mamma dör (det var ju en överkörd igelkott ute på vägen här tidigare) tar sig ungarna ut från boet och sprider sig åt olika håll. (även då de är så små att de inte ens har öppnat sina ögon ännu!) De måste även ha mat ganska ofta, ungefär var fjärde timme då de är riktigt små.
Nåja, iallafall. Igårkväll kom Senny ganska sent och berättade att den lilla igelkottsungen fortfarande låg kvar där ute på ängen på sidan i gräset. Jag sa:
- Ok, vi tittar på den imorgon och om den inte har börjat röra på sig måste vi kanske göra något. Trots att det någonstans inombords ringde en liten larmklocka gick jag alltså inte ut eftersom jag satt och läste en väldigt gripande blogg som jag just hade hittat.
Idag är den lilla igelkottsbebisen död.
Jag är så bitter och ledsen på mig själv så ni förstår inte.
Nu när jag googlade (nu liksom- så dags nu...snyft...) på vad man ska göra då man hittar övergivna igelkottsbebisar visade det sig att man ska ta in dem och värma dem, ge dem lite att dricka så att de piggnar i och kan äta kattmat eller välling gjord på äggula & grädde. Igelkottar är fridlysta men sjuka & ungar får man ta hand om i 48 timmar utan tillstånd.
De är tydligen ganska känsliga för kyla och om deras mamma dör (det var ju en överkörd igelkott ute på vägen här tidigare) tar sig ungarna ut från boet och sprider sig åt olika håll. (även då de är så små att de inte ens har öppnat sina ögon ännu!) De måste även ha mat ganska ofta, ungefär var fjärde timme då de är riktigt små.
Så nu vet vi det då. Om chansen att rädda en igelkottsunge någonsin dyker upp igen.
Snövit goes Lucifer. Det är jag det. :´(
Näää... stackars lilla Kotten! Men herrigud att man inte fattar att den mår dåligt då, den gjorde ju säkert det då den låg på Kerstins gräsmatta.. Nu ska du må dåligt över det då.. Det skulle vara betydligt enklare att vara "kall och hård"! :-(
SvaraRaderaJaa nog kändes det för hemskt alltid...:/ Ibland är det som du säger- man önskar att man var en människa som bara kan rycka på axlarna och som inte blir så lätt ledsen & upprörd över saker...
RaderaMen å andra sidan- har man lätt till känslor kanske man har mera glädje också i sitt liv! Lättare ledsen- lättare glad-...lättare arg...hehe... :)