Nu när ni läser det här har jag inlett mitt sista nattpass på Jobbet. Jag känner mig lite dyster till sinnes.
Jag är en person som lätt får ångest över saker, människor och tid som förgås. Jag är nog lite av det som man brukar kalla djup. Jag ältar och funderar över livets gång och fascineras tillika över svunna tider. Samtidigt som jag är bra på att insupa dofter i nuet och vara krampaktigt glad över att finnas lamslås jag ofta av min förgänglighet och rädslan att måsta dö, försvinna, och vad som ska hända då. Om det skulle hända nu.
Och nu känns det som en milstolpe i mitt liv kanske passerar inatt. Jag har jobbat så många år på Mitt Jobb. Fast det inte ens har varit "mitt jobb" på flera år har jag ju iallafall vikarierat där och funnits där med jämna mellanrum. Under somrarna i längre perioder, annars lite nu & då.
Men hur blir det nu? Jag har snart en annan yrkesutbildning än den trygga och invanda jag har haft.
Nya utmaningar står för dörren. Jag kommer snart, om några få studiepoäng, att få jobba under "annan flagg". Får jag ett bra sommarjobb där jag kan jobba som sjukskötare nästa sommar kommer jag högst antagligen att nappa på det.
Eller? Ska jag nästa sommar ta "sista chansen" att få jobba i trygghet på ett ställe jag kan, känner och tycker om istället för att på nya okända marker pröva mina medicinska vingar?
Och vad med alla människor jag lämnar? Som har sina platser i mig?
Livet är så svårt ibland mina vänner. Fast man uppnår det man vill kan det innebära att man också måste lämna sådant man vill ha kvar.
Jag är en person som lätt får ångest över saker, människor och tid som förgås. Jag är nog lite av det som man brukar kalla djup. Jag ältar och funderar över livets gång och fascineras tillika över svunna tider. Samtidigt som jag är bra på att insupa dofter i nuet och vara krampaktigt glad över att finnas lamslås jag ofta av min förgänglighet och rädslan att måsta dö, försvinna, och vad som ska hända då. Om det skulle hända nu.
Och nu känns det som en milstolpe i mitt liv kanske passerar inatt. Jag har jobbat så många år på Mitt Jobb. Fast det inte ens har varit "mitt jobb" på flera år har jag ju iallafall vikarierat där och funnits där med jämna mellanrum. Under somrarna i längre perioder, annars lite nu & då.
Men hur blir det nu? Jag har snart en annan yrkesutbildning än den trygga och invanda jag har haft.
Nya utmaningar står för dörren. Jag kommer snart, om några få studiepoäng, att få jobba under "annan flagg". Får jag ett bra sommarjobb där jag kan jobba som sjukskötare nästa sommar kommer jag högst antagligen att nappa på det.
Eller? Ska jag nästa sommar ta "sista chansen" att få jobba i trygghet på ett ställe jag kan, känner och tycker om istället för att på nya okända marker pröva mina medicinska vingar?
Och vad med alla människor jag lämnar? Som har sina platser i mig?
Livet är så svårt ibland mina vänner. Fast man uppnår det man vill kan det innebära att man också måste lämna sådant man vill ha kvar.
Så sant, så sant! Livet är verkligen ingen "raksträcka" men tänk så många nya vänner och bekantskaper du får då du tar de där nya vägarna! Njut av ledigheten och lycka till med studierna. Kram Sussi
SvaraRaderaTack för lyckönskningarna Sussi!Jag hoppas att min ledighet ska innehållaåtminstone liite sol och bad nere på stranden och joodå, de nya vägarna är också bra bara man börjar traska sej fram! ;)
Radera