Den iskalla fasa man känner när man just har postat ett hemligt (jättejättepersonligt & äckelhemligt) fejsbuk meddelande från sin mobil och inser att man inte skickade det till sin hemliga Grupp fylld med andra likasinnade (med lika hemliga hemlisar) och dit det var meningen- utan postade iväg det rakt ut i etern till alla jävlar på hela internet och man vet att det inte går att radera när man kör facebook via mobilen...
Jag kan säga att det känns som att man spyr lite, lite i munnen. En liten pikkoliten spya kan det komma dåe.
Inte för att det egentligen spelar någon roll- alla som ser mej kan ju lätt bedöma (enligt någon matematisk formel som man räknar ut stora massor & kubikmeter med) att jag inte precis är formad som en liten älva eller har kropp som en gudomlighet. Men iallafall.
Lite äckligt var det allt.
Är det nåt jag äcklas kopiöst av är det ju...mig själv.
Det är nu man ska va glad att man inte har 1208 vänner på fejjan kanske?
(utan bara 200) * så glad jag är över det*
För det kändes ändå som att alla i matbutiken tittade i ögonvrån och smög sig undan i tyst äcklande.... "jaaa, det var hon som jag såg på facebook och det var hon som vägde...." och så kan de inte ens tänka tanken klar för blotta siffran är så gigantisk så att man knappt kan räkna så långt på en modern räknesticka.
Men som sagt: det gör egentligen ingenting!
Orsaken: jag hade tänkt börja sätta upp mina resultat här på bloggen varje fredag iallafall!
Bara det att jag hade inte tänkt göra så här utan jag hade lite (liiite)tjusigare planer för det hela.
Efter att ha börjat dyka upp lite här och var, (i skolan & i matbutiken) (kanske hos tandläkaren när någon visdomstand kraschar) svanhalsad och med getingmidja och..gasellben...skulle ryktena börja gå:
- Har ni sett?!
- Men hur...???
- Ett underverk...
- Men nog äääär hon smal...
- Ah! Oh!
Då skulle jag kunna bjuda på både vikt och mått och dallrande geléhallonbilder på mig själv. Inte nuuu!!! När jag fortfarande har kroppsformen av ett gigantiskt gelehallon.
"tänk på någe stoooort..."
Men herrigud, man skulle kunna tro att du väger trihundratjugotvåochetthalvtkilo... Håller du på skriver så där, kommer du snart att tro på det själv!
SvaraRaderaOch som pappa sa "det var bättre förr när det bara fanns papper och penna"... ;-)
Ja då hann man ju fundera om adressen var rätt medan man köpte frimärken och bar brevet till postlådan..hehehe...Så jo på det sättet var det ju bättre förstås. :)
RaderaDu är bra kul du :)) fast jag tror inte en sekund på att du väger så sjukt mycket, såg inte direkt grotesk ut när jag såg dig på ...stallet! ;)
SvaraRaderaVet inte om jag kommenterat här förr? Men har läst dig bra länge och tycker du är helt underbar att läsa!
Vad kul Viktoria, att du brukar läsa här och det känns jätteroligt att du även kommenterar!
RaderaDet är alltid liiite roligare att skriva när man vet att man ibland får lite respons! (särskilt positiv sådan, tacktack :P)
hmmmm nä hörrdu för tycker du att den siffran du uppgav är grotesk... ja då kan jag gå och gömma mig direkt.. för min är inte i närheten av din lilla nätta siffra.. helt ärligt.. aldrig upplevt dig som grotesk....
SvaraRaderaså..
nu fortsätter jag ha huvudet i sanden om min egen vikt....
//Katarina
Äh, det är ju det vi fruntimmer gör fel- vi skäms över vikten. Viktmåttet säger ju egentligen INGENTING om hur vi ser ut eller om vår kroppssammansättning eller hälsa!
RaderaNä, nu får vi skärpa oss! :)
Men det är ju förstås skönt att du inte tänkt på mig som grotesk..;)