Trygga Räkan

I fredags var jag med om kanske det gulligaste någonsin!

Min svärmor Kerstin som bor granne med oss ringde och berättade att en igelkottsunge hade kommit tuffande i god fart över hennes gård tidigare på dagen. Nu hade hon hittat den liggande så konstigt på sida mitt på gräsmattan och hon undrade om jag kunde komma och titta på den. Var den sjuk? Hade den någon skada? Hade den råkat äta av gift som någon lagt ut?

När jag kom dit hade jag ett litet fat med mjuk kattmat med mig- man brukar kunna locka dem att börja äta ganska lätt!
Men den här lilla krabaten låg så konstigt på sida och andades i små stötar. Då jag närmade mig rullade den ihop sig- fortfarande liggande på sida- och puffade "hotfullt" på stora, farliga igelkottars vis för att skrämma iväg mig.
Nåja, jag ställde ner fatet och gick därifrån. Vi stod och pratade en stund och väntade på att igelkottisen skulle piggna i av matlukten.

Men inte ett tecken på rörelse.

Till slut drog jag på mig svärmors trädgårdshandskar för jag tänkte att jag måste ju på något sätt kontrollera att bebisen inte hade fått någon skada eller dylikt när den låg stilla så där länge och inte ens rörde sig efter att man gått därifrån! Så jag tog upp den lilla tultisen i handen- och då minsann!
Aaah, sucka mitt hjärta men brist icke- då öppnade den lilla rultan sina ihopknipta ögon och vecklade ut sina långa ben där underifrån kroppen! Jag satt ner den på marken och den pilade iväg över gräset med en jäkla fart! Den vaknade tydligen med en chock! Stackars liten, igelkottsbabysar sover tydligen precis som våra egna bebisar- somnar där de går & står och sover som stenar, hahaha! :)

Idag hade den hittat en annan sovplats- mitt ute på stora öppna ängen nedanför vårt hus, ihoprullad som en liten räka!
Den här gången hade jag bättre vett än att väcka den! Men nog sover de bra tungt, den vaknade inte fast jag fotade riktigt nära och nästan tog i den då jag drog undan lite grässtrån!