Pysselnörds-morsa

"Pysselnörd" kan bli ett extravagant skällsord. Särskilt om man använder någon form av fult svärord som t. ex börjar på J och slutar på -lar framför.

 

Efter att nogsamt ha klippt ut och limmat fast små muffinsbakelser med skär glasyr och pärlor, lett förnöjsamt med tungan i ena mungipan när jag betraktade mina små Angry Birdsdekorationer och känt känslan inombords när jag bläddrade fläktande med de nyinplastade böckerna kom så sonen hem efter att ha varit borta och tittat på fotbollsmatch.

 

Jag kände mig lite som Mister Bean när jag stolt visade fram mina små mästerverk som nu skulle sporra honom i studierna och sprida glädje under återstoden av de mörka höst- och vinterdagarna i skolan.

Särskilt nöjd kände jag mig över att jag plastat in både bilder och namnetiketter så de skall motstå ryggsäcksmisshandel & all världens väder och vind i århundraden om så behövs!
Jag kände mig superstolt ända tills Felix sa med fasa i rösten:
- Men mamma! Den där engelskaboken är ju inte min!!! Den är ju skooolans!

Nå, så mycket bättre.

Nu kommer mina väl inplastade muffins och den flygande,glänsande glittergåsen att glädja ett oöverskådligt antal engelskalektioner för ett oräkneligt antal barn i framtiden!

Alla barn som växer upp i kommunen under de närmsta 15 åren kommer att minnas vem som hade Muffinsboken i engelskan.