Språkpolisen patrullerar

Jag är verkligen inte felfri vad gäller mitt språk och mina egna texter, den saken erkänner jag mer än gärna! Både grammatikaliska defekter, felaktiga meningsuppbyggnaderoch så vidare förekommer hela tiden både här i bloggen och varhelst jag ämnar märka världen med min skrivandes hand.

 

Visst, det stör mig att jag inte har kunskapen för det första (jag tycker om att ha kunskap & jag hade säkert kunnat svenska grammatikens regler bättre om jag hade bekymrat mig det minsta över detta i grundskolan) och jag skulle kunna genomgå svenskalärarens grundutbildning bara för att få besitta deras kunskap i ämnet. På riktigt.

Men det har jag ju inte tid med nu.(kanske jag kan adda det till min "Att göra efter att jag slutat skolan och börjat jobba- lista?)

Och för det andra så stör det mig därför att jag verkligen kan irritera mig på andra skrivande människors vettlösa felskrivningar.

I know! Det är en jätteful egenskap- att haka upp sig på andras fel när man inte är alldeles perfekt och felfri själv!

Lite felstavningar och slarv med bokstavsordningen- ja det är mänskligt.

Lite "han" istället för "honom" ( jag sa det åt han) & "hons" istället för "hennes"..tja, då blir det lite mer irriterande.

Men när det kommer till särskrivningar...ja, då är det som om jag skulle ha en andra personlighet!

Då kommer mitt påbrå i öppen dager och arvet från min morfar, poliskonstapel Wideman, talar i tungor genom en tydlig kanal genom tid och rum!

 

Sluta sär skriva ord nu människor! Vad har ni för fel? Ser ni inte skillnaden på hur man uttalar sammansatta ord och särskrivna sådana??? Är det så svårt att förstå att innebörden i en mening blir helt fel om man särskriver på fel ställen???

 

Nåja. Nåväl. Ibland är dessa språkmarodörers framfart inte enbart till förargelse utan även till förnöjelse! Den roligaste särskrivningen på länge återfinner ni i korridoren på Högskolan på Åland.

 

 

"Behöver du extra knäck på jul lovet?"

Men hahahahha! :)

Faktiskt väldigt kul.