Jahapp ja, ÅHS.

Fredag igen jo. Livet driver med mig!!! Jag trodde höstlov betydde ledigt från skolan, meeeen nä. Inte för oss som studerar till Plåstertanter inte.

 

Förresten.

Jag hade tänkt skriva med arga pennan om arbetsförhållandena vid ÅHS och vad jag tycker om att människor ska gå på korta förordnanden och jobba på timpeng år efter år. Utan chans att få en betald semester. Utan chans att få ett bostadslån. Inget lugn och ro i sinnet som normala människor har, de som arbetar på ett ordinarie jobb och vet att de har lön på kontot för sin överlevnad nästa månad också.

Meeen. Jag orkar inte. Jag har jobbat två dygn i sträck med skolarbeten nu och blotta tanken på att man kommer att vara slutkörd den dagen man blir utexaminerad bara för att antingen stå utan jobb eller vara underbetald om man nu råkar få ett gör mig illamående deLuxe.

Så, jag bara LÄNKAR till Ålandstidningens artikel angående problematiken. Kommunalt får man inte hålla på så här med folk, men landskapet kan göra´t. Och det som uttryckligen inte lagen fastslår att är fel- det kan man tydligen med gott samvete bara rulla på med år efter år utan att känna sig det minsta skuldmedveten!

Fy f***n säger jag bara, om ni ursäktar ordvalet.

Kan man inte behandla hårt arbetande folk med respekt fast lagen inte uttryckligen skriver det med stora bokstäver???

Vart tog "den goda tonen" vägen? Moralen, etiken...ja, allt det som är så viktigt i vårdarens utbildning?

 

Klart att vi blir tvungna att ta de arbetstillfällen som erbjuds oavsett förhållanden eller lönens storlek- frisk luft är bra men inte fasen sätter den vinterkängor på barnens fötter!

VET HUT: ÅHS!!!

 

Just nu funderar jag. På riktigt. Tvekar. Jag vet att detta var det jag ville. Men. Jag vet jag inte riktigt om jag har gjort rätt med min utbildning. Jag trodde att jag skulle få en yrkesstolthet, bättre lön, bättre levnadsstandard...Att jag kunde påverka mitt och familjens liv i positiv riktning genom en gedigen utbildning. Att allt slit skulle vara värt det i slutändan.

Det jag har fått hittills är visserligen kunskap genom jä*ligt hårt slit men också en insikt om att jag kommer att få jobba häcken av mej utan att få tillbaks så mycket att jag kommer att känna att det var värt det.

Ojdå. Men det var ju bara fem av de bästa åren i mitt liv som for. POFF.

Det är Åt Helvete, Sjukhuset!!!