Transformerade vildkattor

Gula Pip har vi inte sett så mycket av det senaste halvåret. Under sommarhalvåret har han väl mest kommit insusande med andan i halsen, glufsat i sig lite torrfoderspripplor och plaskat i sig någon skål mjölk- om vi hunnit sätta fram- före han skenat ut på nya äventyr igen.

Lill-Mjau har vi väl sett något lite oftare men mest har väl hon också bara varit hem på snabbvisit för att sedan dra ut på jakt igen. Ibland har hon stolt kommit hem med någon stackars tarmfattig mus som hon lattjat med och med fulländad precision slängt runt öronen på oss.

 

Ja, och så Elvis då. Honom har det ju varit som vanligt med. Mest inne, ihoprullad och sovande på soffryggstödet. Men ändå, på något sätt befinner han sig ändå alltid i köket med öppet, skärt gap, skrikandes (tyst) efter mat (fast skålarna är fulla) eller så vill han in...eller ut... eller så ligger han precis där jag vill sätta mig i soffan eller fåtöljen.

Men i och med att vädret ändrades på detta drastiska vis med snöstorm och så, har vi nu hela huset fullt med fluffiga huskattor som alla, hela tiden är All Over the Place.

De bilder jag lyckades ta på Gula Pip när han verkligen måste ut i första snön i fredags är ganska talande.

Notera den utstickande tungan,hahah :)

Benen spärtade frenetiskt för varje steg.

 

"- Äckligare än så här kan det liksom inte bli! Förrän fågelbordet är uppsatt kommer jag inte att gå ut igen, sanna mina ord!"

 

Tur att huset haver en kattlåda med solitt tak, luftfilter och ett dyrbart täckmaterial av specialsand med luktabsorberande kolpartiklar samt en tillhörande stadig skitgrävarspade. Funderar på att investera i någon form av doftsand- tror ni de har någon sort med kanel & äppeldoft så här i adventsförväntanstider???