Det tog på krafterna

Det där med att det var elsparardagen igår.

Det tog på krafterna. Jag menar.

Att börja dagen med att mala kaffebönor mellan två stenar, koppla kaffebryggarn till någonsorts hemmagjord generator som får sin kraft genom samma modell som dynamon ger ström till cykellampan och därifrån starta igång alla hushållsapparater???
Heeelt galet.

 Ja, det var ju bara att cykla som fasen för att få morgonkaffe på bordet till exempel.

Sedan var det ju dags för tevatten och äggkokning. Och att någon bara skulle kunnat svara något annat än

- Hårdkokta! på frågan om hur äggen skulle serveras var ju bara en önskedröm. Nähädå, inte löskokta eller mittimellan utan hårdkokta.

Bara att få spisplattan upphettad till kokpunkten kostade sina stjärtmuskelfibrer och sedan skulle det ju sittas där och pareras med hastigheten på tramporna så att temperaturen hölls jämn i kastrullen i åtta minuter.

 

Janå, man hann ju bara köra första diskmaskinen färdig efter det så var det ju dags för lunch vettja!

- Äh jag värmer något hastigt i micron bara, tänkte jag men den suger nog mer energi än man hade kunnat ana. (Men så är den ju å andra sidan från mitten på 80-talet och påminner vagt om ett kärnkraftverk i modellen- måste komma ihåg att köpa ny till nästa år!)

 

Puh, det var bra tur att jag var bortbjuden på en alldeles underbar födelsedagsmiddag till mina (förra?) arbetsvänner senare på eftermiddagen. Två fantastiska donnor som båda fyller jämt nu i höst slog ihop firandet till en gemytlig middagsbjudning som vi fick avnjuta igår!

TACK, ni är ju för sköna hela bunten! Fast jag pluggat i flera år nu och bara tar inhopparpass eller vikarierar lite ibland så känner jag mig fortfarande som en i gänget och verkligen älskar alla arbetskamrater! Ni är GULD! :)

 

Fast liiite taskigt kan jag tycka att det var ändå. Inte heeelt schysst mot äkta den mannen i huset att köra långkok & tårtbottensbakande på elsparardagen!

Fast han kanske behövde motion, vad vet jag.