Har funderingar på detta efter att ha läst flera bloggar där bland annat cancersjuka skriver om sin vardag. Kvinnor som är sjuka upplever själva att de betraktas soffliggare och man får känslan av att de skäms för att deras ork inte räcker till allt vi friska kvinnor ofta gör. Nämligen det mesta hemmavid. En sjuk kvinna har tydligen svårare att kunna låta partnern ta hand om markarbetet dvs matlagning, dammsugning och tvättvikning (för att kunna spara den lilla ork man som sjuk har till kvalitetstid med barn och andra nära och kära) än vad en man i samma situation har. Alltså kan man se detta på olika sätt verkar det som.
1. I ett förhållande där båda är friska är det alltså "lätt" att ta hand om hushållet...Kvinnan gör förmodligen merparten utan att någon av dem tycker det är konstigt.
2. I ett förhållande där mannen blir sjuk och kvinnan är frisk får kvinnan ta hand om hushåll och barn men även serva den sjuka mannen. Och det är som det ska vara. Är mannen långsiktigt sjuk skall han få känna sej tillåten att vara det och använda sina få styrkestunder till livskvalitet.
3. I ett förhållande där kvinnan blir sjuk och mannen är frisk tycker däremot mannen att kvinnan vill ha service och att han får dra ett tungt lass som måste få vardagen att funka helt på egen hand. Han reflekterar nu över hur mycket arbete det är för honom att göra allt i hushållet för att hans partner skall få spara sina krafter till kvalitetstid. Den sjuka kvinnan vet antagligen om detta och mår dåligt över att mannen får dra det tyngsta lasset. För då är inte det tyngsta lasset längre att vara sjuk, utan att vara den som står bredvid.
4. I ett förhållande där både mannen och kvinnan är sjuka är det alltid mannen som är sjukast. Ta till exempel magsjuka eller förkylning som två vanliga triviala sjukdomstillstånd att jämföra med. Spyr båda- vem tar hand om barnen? Har båda feber- vem?
Detta kan verka provocerande och jag drar verkligen inte alla över en kam. Men jag är uppvuxen i en familj där båda föräldrarna verkligen drar lasset tillsammans och förstår inte- från djupet av mitt hjärta- varför är arbetet kvinnan lägger ner så underskattat och tas så förgivet så länge det sköts i tysthet och per automatik av just kvinnan?
Inget arbete är så lätt utfört som det någon annan just gjorde.
Kan inte annat än att säga att jag håller med dig.
SvaraRaderaDet mest skrämmande är att jag kommer på mig själv med att sitta och nicka igenkännande. Tur att man så sällan är sjuk =)
Välformulerat och skönt at läsa Johanna. Du kan verkligen sätta ord på mina tankar och funderingar ibland. Du borde ha en spalt i ålandstidningen: "Tänkvärt med Johanna"
SvaraRaderaHaha,ja det skulle kanske vara något det, Andrea! En liten hake med det skulle kunna vara att jag formulerar mej lite väl mycket ibland bara. Det är ju ett fritt land vi lever i, men ändå har man svårt att säga sin åsikt av rädsla för att stöta sig med nån eller såra någon...
SvaraRaderaNinna: Ja,tur särskilt när man har bejbis och småbarn hemma iallafall....;)
Jo jag tycker du har rätt i dina funderingar! Jag tror att det fungerar som du beskriver i de flesta fall, men sen finns det naturligtvis undantag.
SvaraRaderaModern