Det finns en nackdel med att vara studerad inom ett visst område. Man blir lite skadad. Börjar använda sig av ord och svänga sig med termer (nu tänkte jag skriva tarmar!) som ingen annan fattar men man förstår det inte själv före man mitt i allt lägger märke till de andras reaktion.
Ta till exempel mitt vansinnigt roliga skämt om vår gamla frasse som verkligen är tjock och rund. Vi har redan skämtat på hans bekostnad för att han ibland får fettknölar i huden så vi brukar helt enkelt kalla honom för "fettknölen" och skratta rått.
(" Vem?- Fettknölen! AhaHahhah)
Häromsistens när vi pratade om honom och någon familjemedlem frågade
"- Vem?" och jag frustande svarade på frågan
"- Ateromet!!" och skrattade våldsamt så jag bräkte och drog in riktiga grymtningar och tittade mej omkring för att vi skrattande skulle se varandra i ögonen i samförstånd.
Varvid jag möttes av flackande blickar, sneda krampaktiga grimaser och några tafatta "ehhehehheh".
Så roligt var det skämtet tänkte jag och önskade att jag åtminstone skulle ha haft någon medstuderande att dunka i ryggen och skratta med.
Aterom är ju då en vanlig, godartad cysta som bildas i hudens talgkörtlar och helt enkelt innehåller fett. Så var det med det.
Kände ni oxo att själva förklaringen dödade en hel del av det skämtet? Mmmm.
Och då kommer jag fram till nästa otrevliga punkt i varför det inte alltid är så kul att vara påläst. Själva namnet aterom härstammar nämligen från det grekiska ordet "athere" som betyder gröt på svenska. Trevligt va. Nu ser men ju fyrflingsgröt och mannagrynsvälling i en helt annan dager va?
MUMS, säger jag bara.
Ungefär som när man bestämt att man skall mysa med ostbricka nån helgafton och har alla ingredienser klara i kärran och står i butikens kassakö.
Mitt i allt känner man pustar i näsan: den omisskännbara doften av mögelost och man anar att den inte kommer från varorna i korgen utan avdunstar från människan som står framför dej i kassakön. Och då pratar jag om en situation utan det förmildrande inslaget av pepparkaksdoft.
Då blir det fruktsallad istället den kvällen.
Ta till exempel mitt vansinnigt roliga skämt om vår gamla frasse som verkligen är tjock och rund. Vi har redan skämtat på hans bekostnad för att han ibland får fettknölar i huden så vi brukar helt enkelt kalla honom för "fettknölen" och skratta rått.
(" Vem?- Fettknölen! AhaHahhah)
Häromsistens när vi pratade om honom och någon familjemedlem frågade
"- Vem?" och jag frustande svarade på frågan
"- Ateromet!!" och skrattade våldsamt så jag bräkte och drog in riktiga grymtningar och tittade mej omkring för att vi skrattande skulle se varandra i ögonen i samförstånd.
Varvid jag möttes av flackande blickar, sneda krampaktiga grimaser och några tafatta "ehhehehheh".
Så roligt var det skämtet tänkte jag och önskade att jag åtminstone skulle ha haft någon medstuderande att dunka i ryggen och skratta med.
Aterom är ju då en vanlig, godartad cysta som bildas i hudens talgkörtlar och helt enkelt innehåller fett. Så var det med det.
Kände ni oxo att själva förklaringen dödade en hel del av det skämtet? Mmmm.
Och då kommer jag fram till nästa otrevliga punkt i varför det inte alltid är så kul att vara påläst. Själva namnet aterom härstammar nämligen från det grekiska ordet "athere" som betyder gröt på svenska. Trevligt va. Nu ser men ju fyrflingsgröt och mannagrynsvälling i en helt annan dager va?
MUMS, säger jag bara.
Ungefär som när man bestämt att man skall mysa med ostbricka nån helgafton och har alla ingredienser klara i kärran och står i butikens kassakö.
Mitt i allt känner man pustar i näsan: den omisskännbara doften av mögelost och man anar att den inte kommer från varorna i korgen utan avdunstar från människan som står framför dej i kassakön. Och då pratar jag om en situation utan det förmildrande inslaget av pepparkaksdoft.
Då blir det fruktsallad istället den kvällen.
hahaha! Lägg ner det där med sjukvården. Börja med ståuppkomik! Själv är jag drabbad av vandrande aterom. Det har vandrat från baken (som numera är ganska platt) till magen där den verkar ha bosatt sig.
SvaraRadera