Ja imorgon är det måndag på riktigt igen. Tyvärr.
Anledningen till att jag älskar julen är väl att den är en tid av verklighetsflykt och saga! Alla är på gladare humör och det är något förväntansfullt i luften.
På arbetsplatser runt om sjuder det av annorlunda göromål, det bjuds på gottisar till höger och vänster, skratt och glädje inför det som stundar. Det glittrar och glimrar!
Det som blir viktigt i juletiden är inte det som är viktigt till vardags. Tvätt, middag, läxor- allt det görs undan i en hast för det finns "viktigare" saker som man vill göra! Roliga och mysiga spel och pyssel, program på TV som man kan sitta i lugn och ro med goda glöggen och titta på, festligheter och hemlisar som smygs och tassas med. Ljus som glimmar, ombonat med pynt och dekorationer, värme, dofter!
Och nu skall detta bytas ut igen. Mot den kalla, ogästvänliga vardagen. Samtidigt som det känns lite roligt att ta itu med vardagen igen vet jag att piggheten man känner nu efter att ha vilat ut inte är något man kan spara i en låda och ta lite av nu och då när man behöver en dos. Den kanske räcker veckan ut, men jag tror nog att det kommer att vara välkommet med helg på fredag!
Idag har jag förberett inför den stundande arbetsveckan. Det har trots allt varit ganska trevligt. Jag har haft alla mattor och dukar ute i minusgraderna och förfrusit dem. Piskat dem. Huset är dammsuget och torkat, toan är skurad. Jag har vädrat mej själv på en promenad så lång att hakan förfrös till en isstod. Jag har ätit av mammas julsenap så svetten bröt ut på överläppen och det bränner i magen.
Allt detta njutande av piskande, brännande och förfrysande har fått mej att inse. Jag är en smyg-sadist.
Anledningen till att jag älskar julen är väl att den är en tid av verklighetsflykt och saga! Alla är på gladare humör och det är något förväntansfullt i luften.
På arbetsplatser runt om sjuder det av annorlunda göromål, det bjuds på gottisar till höger och vänster, skratt och glädje inför det som stundar. Det glittrar och glimrar!
Det som blir viktigt i juletiden är inte det som är viktigt till vardags. Tvätt, middag, läxor- allt det görs undan i en hast för det finns "viktigare" saker som man vill göra! Roliga och mysiga spel och pyssel, program på TV som man kan sitta i lugn och ro med goda glöggen och titta på, festligheter och hemlisar som smygs och tassas med. Ljus som glimmar, ombonat med pynt och dekorationer, värme, dofter!
Och nu skall detta bytas ut igen. Mot den kalla, ogästvänliga vardagen. Samtidigt som det känns lite roligt att ta itu med vardagen igen vet jag att piggheten man känner nu efter att ha vilat ut inte är något man kan spara i en låda och ta lite av nu och då när man behöver en dos. Den kanske räcker veckan ut, men jag tror nog att det kommer att vara välkommet med helg på fredag!
Idag har jag förberett inför den stundande arbetsveckan. Det har trots allt varit ganska trevligt. Jag har haft alla mattor och dukar ute i minusgraderna och förfrusit dem. Piskat dem. Huset är dammsuget och torkat, toan är skurad. Jag har vädrat mej själv på en promenad så lång att hakan förfrös till en isstod. Jag har ätit av mammas julsenap så svetten bröt ut på överläppen och det bränner i magen.
Allt detta njutande av piskande, brännande och förfrysande har fått mej att inse. Jag är en smyg-sadist.
Men, jag märker att du är på väg att komma ut ur garderoben. Jag gillade det där om att ta en slev senap när magmunnen troligtvis blöder lite grann redan. Det är sann saddo-anda!
SvaraRadera