Lite bra är det allt

Börjar känna att det löper på nu. Mina alldeles egna patienter har överlevt ännu en dag i studentsalen.
Synd då att det börjar bli dags att byta avdelning. Att åter igen slängas ut till lejonen och allt det nya som får mej att känna mej som den stadigast stående pinnen i skiten. 

Imorgon blir det någon form av bedömningssamtal. Jag vet inte mycket om hur det går till här eller vad jag skall förvänta mig. Men lite läskigt känns det allt. Som det alltid gör att bli bedömd.

På tal om något helt annat måste jag säga att venerna på mina handryggar ikväll är något fantastiskt att skåda. Jag skulle nästan vilja sätta en kanyl på mej själv, så vackra är de.